Nu är allt över. Studenten (som förövrigt inte kändes SÅ speciell, mest som en vanlig party-helg + aningens mera svett och mera människor. NÄ, jag mÅjttar int, bara.. konstaterar!), inträdesproven, hund-fysioterapibesöket till Seinäjoki, febern och feelisen och KEXET har varit och försvunnit. Till och med kärleken till glass har dött.

Istället har små onödiga aggressioner uppstått. Men de lär väl försvinna lika snabbt som de kom till. En feelis grejj är att jag iaf får ledigt över midsommarn i FEM underbara dagar och pyser iväg bort från Larsmo med fint sällskap. Ska bli väldans awzum. Saknar Agnes, "grodorna" mitt i natten", det iskalla vattnet, turisterna, hundarna som hela tiden smiter till "vårt" ställe, de förbannade sällskapsspelen som hela tiden ska spelas, solen och framför allt - alla trevliga och glada gubbar och gummor!

"Saisinko laittaa se kuppiin koska ei pysty pallona tuutissa?", "koprofag" och att det finns röda bananer är saker jag har lärt mej på den senaste tiden. ..Och vad 80km/h betyder.

Imorgon är det våffelkalas. Det lär bli mättande och trevligt.
Hejtå.
Till le Kex: PYSS O KRAAAAAN.