Jag har haft feelis 24/7 de här senaste veckorna. No idea why. Och det är ju tåppenbra.
Men några sekunder per dag blossar någon äcklig skitin känsla upp inom mej. Som nu. Men som tur vad försvinner den lika fort som den uppstår. Jag är int hundra procent säker på varför, för jag HAR gått vidare, det ÄR okej, och jag mår INT dåligt över det. Jag gör ju i princip själv samma sak, fast jag gör det int för att jag tycker om en person otroligt mycket. Jag bara "lever livet" som du sa jag skulle göra. But I´m not sure i like it..
Jag tror att den här känslan kommer fram lite nu som då för att du
ljög. Jag ljög int, för jag kan ju (som alla vet) int håll en hemlis. Speciellt int för de personer som betyder mest för mej. Jag ljuger fortfarande int. Men du gör det fortfarande, du presens:ar, jag imperfekt:ade. Men jag är int dum. Jag vet exakt vad som är på gång. Jag är bra på att snoka. Och det är precis vad jag gör när folk ljuger för mej. Jag tar reda på sanningen. Visst, som du sa, jag har inget att göra med vad du håller på med, det är din ensak. Men vi är kompisar, och kompisar ljuger int för varandra (vi talar möjligtvis skit om varandra, men det kan jag int göra om dej för du betyder så mycket för mej). Det sa du själv.
Jag är glad för din skull, det är jag verkligen. På riktigt. Jag säger och skriver inte det bara för att vara snäll. Jag menar det. Och hon är säkert überbra, annars skulle du int vara sådär hemlighetsfull mot mej och alla andra. Och jag är seriös när jag säger att jag vill umgås med er. Men något säger mej att du tror jag kommer bli svartsjuk och förstöra för er. Varför skulle jag? Jag har inga känslor kvar för dej, don´t worry, plus att jag tycker om henne för hon var snäll och förstående den gången vi träffades . Och dessutom är hon söt.
Men du ska veta att det gör ont att bli vald sist, att veta att du hellre umgås med ***** istället för mej och dina "gamla" vänner, att du planerar en kväll med oss men sedan plötsligt får "ändrade planer". Men hördu, jag förstår dej. I truly do. ´Cus I´ve done exactly the same, Charlie. Maaany times. Det är lite som i Jersey Shore (:D) ; Sam och Ron bråkade konstant i de 2 första säsongerna, och först då Sam fick se Snooki bråka med sin pojkvän förstod hon hur alla andra känt då de hört/sett Sam och Ron bråka. Nu är jag Sam. Jag förstår (äntligen) hur det känns då ens kompis hellre umgås med sin kärlek istället för en själv.
Tänk att det tog... 7 förhållanden innan jag insåg det. Bättre sent än aldrig. Till er som anser er vara min vän och känner att jag någon gång övergett er; F-Ö-R-L-Å-T. <3 Ni får hämnas någon gång. Och om jag inte förstår varför ni hellre hänger med er kärlek än med mej, påminn mej om vad jag gjort mot er.
----------------------------------
Känns bra att jag fått skriva av mej, det är som att det inte hjälper att prata om saker som stör mej. Får inte uttryckt mej på samma sätt som via en penna/ett tangentbord. Dessutom kan inte en penna/tangentbord avbryta. Möjligtvis måste pennan vässas eller så går tangentbordet sönder.
Nu blir det en lång varm dusch, lite Åke-mys och sen kommer skjutsen och hämtar mej och så bär det av till älskade JG. Som tur vad har jag inga lektioner, utan det är bara provutgivning som står på schemat. Egentligen skulle jag kunna stanna hemma, men ifall jag gör det vet jag inte vad de rätta svaren i tyskaprovet är, och då stör det mej sedan då jag pluggar till studenten.. Se, man måste tänka framåt!
På tal om framåt, på lördag är det MUMINMASKERAD! FEELIS! Enda som suger är att jag måste SY (uuusch, fifan) en Mårran-näsa åt mej och klippa sönder något mörkt lakan!
