hejlt väädelös

Ja e SÅ besviken, SÅ besviken. Och hejlt vääädelös. Täför lagar ja en hamburgar i sängen nu just, kl 08.01 på mårnen.
Och aldrig följer jag mitt hjärta heller, som säger att ja nog e sjuk och har feber och int klarar av att fa till skolan och skriv ett psykologiprov. Dessutom ljuger febertermometern.

Så istället för att ligga hemma i min sköna säng och njuta av livet som sjuk, stiger jag opp kl 07, duschar, packar ner MORGONMÅL(!!) i min väska och går ut till postlådorna. Bara för att se hur bussen kör förbi busshållplatsen.
Första tanken var "YEAH BUDDY, NO SCHOOL!". Andra tanken var "Emilia."
Så nu sitter jag här i min säng och picnic:ar och väntar på min privatchaufför Fru Sundvik, samt funderar på HUR lång tid två månader EGENTLIGEN är. Jag kommer fram till detta; snön hinner fa bort, jag hinner ha åtminstone en förkylning, jag kommer hinna skriva högskoleprovet samt tyska i studenten, pussas mycki med Åke, njuta av våren, käka lots of glass, gå omkring i shorts, ha ångest och frågetecken i huvudet över framtiden, fa på gaturally, supa supa supa, färga/klippa hår, ha megabautamykifeelis i början av maj som firas i Hesakivastad samt njuta av saxofontut och störtsköna gubbar, och int alls vara smått avundsjuk på guuben som slåss mot björnar i alaska och blir biten av konstiga räkor i mystiska hav.