Piputi: kinda miss u a tiny-little-fucking-much-a-lot-bit

iskallt vatten vid purmo (observera Lukas
lejonman/pudelfrilla)

@pappas

Nu gör de lite ont inombords igen för att jag saknar dej så myki.
Intalar mej själv (och alla andra) att jag bara saknar att få umgås med dej. Sägr 24/7 att jag int älskar dej utan bara saknar ditt umgänge ("så att säga"). Tanken på att du int e min nåmer är int så farlig, men att int få umgås med dej, sova över, se på chuck/game of thrones/lost eller en film suger. Det suger jävla myki. Tillochmed att sitta och äta fläskmat och se på då ni käkar pipelkorv saknar jag.
Fast det är långt ifrån det ändå jag saknar. Och nu sitter jag här och skakar och är nervös och tycker jag e sjukt töntig for the moment som skriver dethär. Men jag kan int riktit säg de åt nån ennu utan att min kropp utlöser vätskor. Att skriva går mycket bättre. Och ingen kan säg nåt heller. Okej folk kan kommentera och säga vad de tycker, men de avbryter mej iaf int eller säger att jag är dum i huvudet som bara int går vidare och söker efter en ny att spendera sin skol-och lediga tid med..
ANYWAY, så saknar jag allt med dej. Och med oss. Och jag tycker det är sorgligt att ditt rum är så tomt nu, jämfört med hur det var för 5 månader sen. Det finns inga konkreta minnen. Okej klädpinnarna som jag skrev saker på finns kvar, men du har vänt på dem eller bara glömt bort att det finns delar av mej på dem.. (Och 1 € på att om du läser det här kommer du sudda ut grejjerna som står på dem eller slänga klädpinnarna!)
Jag saknar papp diin oxå. Han e nog mysi fast han är *** och hela tiden tvingar dej att bygga/hjälpa till med olika saker. Jag saknar nog oxå din moder som lagar god sallad och jumppar på pilatesboll framför TV:n och fixar hålen på dina kläder.
Så saknar jag att ligg och sol på er gräsmatta (som vimlar av kryp och miniträd) och se på då papp diin star vid grillen och grillar nami biffar och pipelkorvar. Jag saknar oxå att städa ert (iskalla) hus, äta opp er SIA-glass och muromüsli med naturell yoghurt, bråtas me dej i köket på golvet, spring omkring i huset och jaga dej (och aldrig få fast dej, men de e ju en bisak), tvätta dina kläder (herregud jag låter ju som en lessarfru..) och färga håret i ert gamla icke-användbara badrum. Jag saknar att ligg i din supersköna säng som doftar dej och ert tvättmedel, jag saknar din och filips fajt om stereon och att packa din fotisväska då du e stressad och sen. Jag saknar att bråkis med dej och skriva fina brev åt dej, jag saknar att gå/ped/spring på kackusvägen, jag saknar att sitta helt ensam vid bordet vid kackusbåthamnen och se på då ni kackus/holm/näsibarn spelar volley. Jag saknar att få ge dej en kram bakifrån då du står i köket o fixar brö/glass åt oss, jag saknar att bo ensam med dej i ert hus på somrarna då papp o mamm diin e i korpo. Och jag saknar fammo (och faffa) diin så myki. Och Agnes, och Anton och Eddi. Och båtutflykterna i korposkärgård. Och att sova i tält och simma i iskallt korpovatten och supa nånstans i korposkogen med samu, fi, sara, dina kusiner + partners och hund.
Du sa förresten att jag nog får komma till Korpo i sommar. Högst antagligen har du glömt bort det. Plus att du ändå kommer tycka att det bara sku bli en pain-in-the-ass och helt pinsamt att umgås med mej en hel vecka nu då vi int e tillsammans nåmer. Och antagligen sku de väl bli ganska långtråkigt tror jag med tanke på hur vi fördrev tiden förut. Och nu är det ju int möjligt längre så.
Ja, och så känns det lite som att jag int är välkommen längre till kackushuset bara för att vi bara är kompisar nu. Det är lite som då vi just hade blivit tillsammans; mamm o papp diin va ju kanske int SÅ förtjust i mig med tanke på hur syndi, svart och trasig jag var. Fast jag kanske inbillade mej. Iaf så blev det bättre. Men nu känns det som sagt som att de int vill ha mej i sitt hus för att jag är ju ingenting för dem längre. Bara deras sons ex. Lixom so what typ..?
Men så kan jag ju int låta bli att undra en sak, om jag nu int älskar dej längre utan bara saknar din närvaro, varför e jag då så kär i dina vänskapskramar och varför gjord jag som jag gjord vi mellen på nyår då..?
Nu sitter jag här och läser igenom vad allt jag skrivit och kommer fram till att jag ljuger. För mig själv. Och för alla andra. Men det är bäst så. Tror jag. Hoppas jag. ..Not.
Jag väntar fortfarande på den dagen då allt blir bra och alla är lyckliga och nöjda.
Fast jag har ju Åke. Som älskar att åka bil och sova. Som blir sur om han inte får som han vill och biter alla utom mej. Och som endast i Lukas sällskap kan va en ordentlig hund. Ännu en till anledning till varför jag saknar Lukas. Min hund mår bra av honom.
Det är därför jag ska tatuera in hans namn. Han är 3/4 av mig. Lukas var 2/4 av mej. Och eftersom jag läste kortmatte har jag ingen aning om man kan säga sådär. Men jag kan. För jag känner mej konstant ensam (fastän jag är omringad av mina bra:iga kompisar) och för att jag är från larsmo. Och i larsmo är allt tillåtet. Förutom att pippa före man är gift, använda preventivmedel, dricka alkohol, svära, vara homosexuell och vara kvinnlig präst. Det sistnämnda e ja int 100 på, men min kvinnliga intuition säger att det är så. På tal om kvinnlig intuition kom jag att tänka på vad annat jag saknar; dina finfina och smarta uttryck. Fettonajs e di (o ty). Förresten så gör jag allt förutom didär 2 sistnämnda sakerna som int e tillåtna i larsmo.
MEN JA SKITER I E FÖ JA E ABI-12.
Plus att jag imorgon får alkohol. ..Jag tror jag vet varför jag är så kär i alkohol; jag tänker int på oss då jag är full. Jag försvinner från verkligheten och njuter av mina bästa stunder med mina bästa vänner Tequila och Kossu Peach.

Och nu ska jag vara extra sad pokerface o ladda opp bilder på minnen. Och sen ska jag fa o stick fingrarna i halsen och bli 14 år igen och skära opp mina armar. Yes man, i´m kiddin'..